De här mä livet e inte alltid så lätt som många tror, man ska hinna mä allt under en dag.
Men hur då?
Man e inte en robot precis o man har inte 8 armar som en bläckfisk heller, jag hinner knappt inte blogga längre heller.
Har funderat skarpt på att lägga denna bloggen på vila då jag har så mycke runt mej så e viktigare just nu.
Som tex min sjukdom, den tar upp en hel del utav min tid men även allt annat runt om kring mej.
Just nu e jag lycklig där jag står idag men ibland önskar jag att tiden bara stod still för min egen skulle för jag hinner inte riktigt mä längre som sagt.
Bara denna veckan har försvunnit snabbt o de ska bli rikgti skönt o åter gå till mitt arbete, för jag saknar de spm bara de o jag hoppas att min kropp orkar igen.
Denna gången har de tagit tid för min kropp att åter hämta sej, men jag ger inte upp för jag känner att jag fortfarande har mycke mer att ge.
Men jag känner att de inte riktigt e jag som bestämmer utan de e kroppen o jag måste verkligen börja lyssna på den annars så vet jag inte hur de kommer att sluta men jag känner osså att jag måste kunna överleva ekonomiskt annars kan jag hälsa hem liksom.
Men än så länge så ligger jag på de torra, de e skönt i för sej, men nog om de nu.
Jag har inte lika ont i kroppen längre, men ibland så känner jag den dära smärtan som skär in i benmärgen på mej, men de nått som jag måste försöka att inte tänka på men de e så svårt ibland.
Men de fungerar ibland, men ibland så vill de liksom inte som jag vill....
De e inte många som förstår hur ont de gör heller men jag har aldrig varit den som visar min smärta utåt utan jag biter i de dära sura äpplet o låsas som ingenting o de e osså fel liksom.
Men vem ska förstå mej?
Knappt jag själv förstår mej...
Jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att bli frisk igen, de får ta den tid de tar liksom...
Jag ska även tänka igenom de om jag ska lägga denna bloggen på vila eller va jag ska göra...
Nu ska jag i allafall försöka sova...
Sovgott för de ska jag försöka göra..
Kram Manne