Ja, då e de snart nytt år igen.
Tiden går fort tyvärr, men detta året har verkligen varit kämpigt för mej, de har varit både ups and downs för mej o de e de fortfarande men ändå inte på samma sätt längre, för jag har kämpat som bara den för att kunna flytta ifrån Trelleborg o de har jag lyckats mä, men jag bor ändå kvar i kommunen men inte inne i "stan" utan i en liten by so där trivs jag jätte bra.
Trodde faktiskt inte att jag skulle lyckas men de gjorde jag...
Sen trodde jag inte heller att jag skulle bli allvarligt sjuk men de blev jag o de har verkligen fått mej att vakna, för de började mä att jag åkte in akut sommaren 2014 för smärtor i ryggen o jag förstod inte hur allvarligt de va förens jag kom in o dom började sätta igång mä behandlingen för njurbäckensinflamationen, hade jag inte åkt in den dagen så hade jag inte suttit här idag, o sen bara nån månader efter de så fick jag åka in igen för smärtor i magen o då visade sej vara blindtarmen o sen började allting för mej.
När jag väl kom hem så väntade jag på en remiss till KK i malmö o när den tiden kom hem till mej o jag åkte in o blev undersökt så fick jag mitt tråkiga besked, jag hade en allvarlig sjukdom som heter hormonell svikt o allting förändrades för mej då.
Jag fick även reda på att jag e steril o att jag aldrig kommer att få chansen att kunna bli gravid.
Jag kämpar än idag för att kunna bli frisk, ska jag va ärlig så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna bli frisk men jag ager inte upp för jag har lovat så många att inte ge upp hoppet o de har jag inte gjort än, även ifall jag vill göra de ibland för dessa smärtor som jag får ibland för så himla ont.
Jag trodde aldrig att detta skulle drabba just mej, men ack så fel man kan ha ibland alltså.
Men de har verkligen fått mej att tänka om, fått mej att tänka på va som e viktigats här i livet o de vet jag nu.
Jag har snart varit sjuk i ett helt år o tiden går så himla fort o jag hinner inte mä längre.
På något sätt e jag glad över att allt detta har drabbat just mej, för nu inser jag så mycke i mitt liv.
De har hjälpt mej att komma på fötter igen mä så mycke annat som fick mej att stanna upp innan men nu kör jag bara mitt eget race.
Men de jag aldrig trodde va att jag skulle träffa den som betyder mest för mej, jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att älska någon igen, men de e som dom säger plötsligt så händer de o de precis de de har gjort.
Denna underbara person betyder så otroligt mycke för mej o de får mej att vilja kämpa ännu mer.
Men de bästa av allt e nog att jag har glömt allt de gamla o bara gått vidare mä mitt liv o lagt de andra åt sidan o där kommer de att stanna resten av mitt liv.
Jag kommer endast att ha minnen kvar, men inget annat för jag kan inte spara allt.
Men sen har jag osså fått chansen att kunna förlåta en del i mitt liv, o de e de som har gjort att jag har kunnat gå vidare mä mitt liv, de e som dom brukar säga älska, glöm o förlåta.
De stämmer så in i helvete...
Men de jobbigaste av allt de e o va sjuk, för de e inte många som förstår eller vill förstå.
Men nu ska jag i alla fall förska sova då mina mediciner börjar att verka o min dator börjar bli väldigt liten o jag ska upp ganska så snart då jag ska iväg imorgon o träffa honom... :)
Så jag säger faktiskt godnatt till er nu mina kära läsare så kanske jag slänger in ett nytt inlägg senare idag när tiden finnes...
Kram Manne