Saknaden e enorm o de gör riktigt ont inom mej, men jag vet att du slipper lida. 

Men jag fick i allafall dela 1.5 år mä dej.

Du skulle bli 2 år i april men din jävla sjukdom van istället över din kamp.

Vi kämpade tillsammans ända in i de sista, du somnade in så fint i min famn medans jag grät som aldrig förr. 

Saknaden e så svår att hantera för jag vet att vi aldrig mer kommer att träffas iallafall inte nu men en vacker dag så möts vi igen. 

De kommer alltid att va du o jag, nu o förevigt. 

Ingen kommer någonsin kunna ta din plats.

Du betyder för mycke för mej o de har du gjort sen den dagen du såg ditt första ljus. 

Fy fan va svårt de e.

Nu sitter jag o gråter igen, hur fan ska jag kunna gå vidare ifrån detta?? 

Fy fan säger jag bara.... 

Men jag vet att du inte har ont längre, du lider inte mer. Du sover riktigt gott o du ser ner på mej dag som natt. 

RIP Mercedez...... 

Kram Manne