Idag är en ännu en ny kväll, tycker dagarna går så fort.

Jag hinner inte med längre, men det kan va för att man alltid mår så himla dåligt. jag har min sjukdom.

Jag hatar när andra frågar mej när jag ska skaffa barn, men hallå det är fan upp till mej själv när jag vill skaffa barn. 

Men jag vet också att det aldrig kommer att hända mej då jag inte kan få barn, när jag berättar för andra att jag inte kan få barn det första jag får höra är VARFÖR?

Men hallå räcker det inte med att jag säger att jag inte kan få barn?

Måste jag dra hela jävla historian för att andra ska förstå, ibland hade jag önskat att andra förstår när jag endast säger att jag inte kan få barn, jag är steril.

Jag är steril på grund av miin sjukdom som heter hormonell svikt, den har gjort mej steril.

Räcker inte det?

Måste jag berätta mer?

 

Vet ni hur ont det gör varje gång när jag behöver dra upp allting som gör så ont inom mej, mitt hjärta krossades en gång ska det behövas krossas varje gång jag behöver förklara för nån.

 

Jag är tacksam att jag kan blogga om det, det känns lättare för mej att skriva om det än att berätta det och så har det alltid varit, jag har alltid haft mina misstankar själv om att jag inte kan få några barn, men när jag fick veta det så trodde jag inte mina ögon.

Jag får ta mediciner varje dag för att må bra, men ibland har jag dagar som är sämre än andra.

Tar jag inte mina mediciner så får jag ingen mens, mens måste vi kvinnor ha för att får kropp ska fungera.

Men min kropp fungerar inte utan dessa mediciner.

 

Jag vill bara att andra ska förstå men det är så svårt för er att förstå hur jag har det varje dag, för varje dag blir jag påmind om att jag inte kan bli gravid.

Ibland gråter jag för att det gör så ont inom mej, för min önskan va att bli mamma någon gång i livet, men nu kommer detta aldrig att ske, visst jag adoptera men det kommer ändå aldrig bli samma sak...

Jag är glad för att man kan adoptera, men sen är det så himla dyrt att adoptera så just nu hhar jag inte råd.

 

Just nu vill jag inte ha barn då jag inte riktigt är stabil än i kroppen har ändå varit sjuk sen 2015 och jag har fortfarande en lång väg framför mej, för min kropp vill inte riktigt.

Det räcker att jag får en förkyldning så rubbas allt och jag får börja om igen..

Det är det som är så himla jobbigt, jag har inget imunförsvar alls, jag är ofta sjuk med andra sjukdomar som får min kropp att vända sej.

Ibland vågar jag inte gå ut för att jag är rädd för att få nått ifrån nån annan männsika, men jag måste kunna leva normalt men det är svårt.

 

Sen har jag blivit tröttare nu osså, jag orkar knappt inget sover länge om dagarna och jag vet inte varför läkarna hittar inget, har även börjat att få ont i mina leder, har en sån smärta i mina leder att jag knappt kan gå, men ändå hittar dom ingenting, men sen och andra sidan så är sjukvården så himla dåliga för man måste nästan va döende för att få nån hjälp i dagens läge...

 

Idag har jag riktigt oont i kroppen att det är smärtsamt att sitta här och skriva men jag gör det ändå för jag kände att jag måste skriva av mej lite, även ifall det inte blir det vbästa inlägghet men det känns skönt för mej att få ur mej lite...

Det behövs ibland att få lätta på sitt hjärta...

 

Men jag ska snart gå och vila lite då jag är as trött och jag vet inte ens varför...

Sitter nästan och somnar vid datorn nu, så jag tänkte avsluta detta inlägg nu, men är det något ni undrar över

så skriv en kommentar så svarar jag på det så fort som möjligt.

 

Kram Manne