Hade jag varit en bloggare eller vloggare i kändis spåret så hade jag nog varit nån som hade hjälpt andra.

Visst jag bloggar själv, men jag är inte känd och vet inte hur man gör heller för att bli känd, tänker inte ta reda på det heller.

Jag bloggar för att det hjälper mej, det hjälper mej att få skriva av sej om allt eller inget.

Det har hjälpt mej så många gånger när jag varit ledsen och inte kunnat prata med någon, då jag är den typen som inte pratar om mitt liv eller jag öppnar inte mej för andra, men jag ska öppna mej i bloggen.

Som jag pratar nästan aldrig om mina sjukdomar men jag skriver gärna om dom, eller om någon frågar om dom eller vill veta om min sjukdom då kan jag berätta en del men inte allt.

Då visa delar utav mina sjukdomar är svåra att prata om.

Det gör liksom ont och berätta om det, därför tycker jag det är lättare och skriva om det.

Som tex här om dagen när någon frågade mej om inte jag skulle skaffa barn, fick dära klumpen i halsen och kände tårarna var på väg, men jag svarade snabbt att jag inte vill hamna barn på ett tag, men sanningen är den att jag inte kan få några barn.

Kan inte få barn för att jag är steril. På grund av att jag har en sjukdom som heter hormonell svikt.

Som sagt lättare att skriva än att säga det.

Sen bloggar jag inte så ofta längre heller.

Har inte några läsare heller.

Kan kanske vara därför som jag tycker det är lättare att skriva osså. 

Men känner jag att jag inte orkar skriva mer så får va ett konstigt avslut på detta inlägg.

Men jag bjuder på en bild i alla fall.